Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/320

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 3i6 — dialektiska formen , tillslöt kunskapens tempd- portar för en hyar, som ej hade till dem den hem- liga nyckeln, eller genom en trollformel kunde fl dem att springa upp af sig sielfva. Under allt detta såg man en ny sol uppgå i de trakter, der den först skänker dagen. Det uppsteg i åttonde aeklet hos Profetens ättlingar ett tretal af regen- ter , hyilka gåfvo sakerna en ny ordning , och desse hette AI Mamoun, Haroun al Raschid och Al Mansur. Grekiske författare , särdeles vetten- skaplige, drogos upp ur grafven. Hågen rigtades åt bildningens mångfaldiga grenar: Muserna sjelf- va tycktes ha upprest Khalifernas thron. Araben var mästare af alla de länder , dä* dan upplysningen först kommit till Grekerne. Magernas hemland, Chaldéen, det yppiga Egyp- ten, Mindre Asiens leende stränder, — alla måste skatta till honom , ej blott med fordens alster utan ock med hvad de ägde för en högre lef- nadsordning. Den nya eröfraren samlade och till* kände sig allt, hvad de kufvade folkslagen hade af skönt och underbart. Säll genom rikdomens håfvor , hastigt flyttad från råhetens tillstånd till magt och väUefnad, öfverlät han sig, med sin ärf- da hetsighet, ät tusenfaldiga njutningar ; han af- tvingade lifvet så mycket, ja snai^t sagdt mer, än det på vanliga vägar kan gifva. Inre angenäm sysslosättning var ej det , han minst efterstod � Hvad förståndet vet, hvad hjertat känner och a- nar , hvad inbillningen målar , allt skulle läggas såsom ett offer för hans fötter. ÖfveraUt, i käns^