Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/324

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
— 320 —

villigt öppnade sig en trollkrets af féer och andar för den af husliga yrken upptagne mannen, som för den, hvilken på slagfältet svängde sin ystra fåle.

De Österländska skaldernas förnämsta dygd och fel är lust för yppighet och nyhet. Att vara ovanlige, öfverrabkaude, förvånnnde, är deras sak; derföre äro de oftast öfverdrifne. Man blir, ge* nom den outsägliga rikdomen af kostligheter och balsamiska rätter, öfvermättad; ljuset är derjemte sä starkt , att ögat bländas , luften sä varm , att hjertat blir beklämdt. Denna öfverkraft har fort- plantat sig hos de af sednare tiders skriftställare, hviika diktat öfver Österländska föremal , till ex. hos Oelenschlaeger i dess Aladdin ^ hos Moore i dess Lalla Rookh och The Loves of the Än- gels. Troligtvis skal! mängen med mig finna det märkligt , att då Arabernes intellektuela själsod- ling i begynnelsen framkallades och närdes ge* nom de Helleniska lärdes arbeten, de vise Gre^ ker likväl , i konstens herradöme , icke i någon män fått tjena till eftersyn och rättelse. Men yt- tre omständigheter förklara detta. Natursanning, noggrann utveckling af charakterer, af historiska händelser och borgerliga förhållanden, kort, (ram- ställning af det , som från det verkliga lifvet lå- nar sin grundval och erhåller sin betydelse , — * huru vore den möjlig i sådana stater, som Öster- landets? Envåldshen skaren ser ej med goda ögon ^ att den moraliska kraften hos apdra utvecklas : han vill hellre, att hans undergifnei i den stund