Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/325

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 3ai — de lemna oket, vistas i rymder, som ingen likhet äga med omgifningen. Trälen önskar ej heller^ att på något vis blifva påmint om en ställning , som är honom en plåga ; han föredrar , att bli förlujstad i en helt och hållet fantastisk verld, och genomlefva en villa af lycka, hvaraf han saknar äfven skymten i verkligheten. Den brännande so- len, den slösande växtligheten , det obegränsade öfvermåttet af naturens och konstens skatter, allt inger en öfverretning, en stegring, som slutar med öfverdåd. En för högt drifven njutning vållar för- slappning: fördenskull fans Arabernes namn blott en liten tid antecknadt i diktens häfder, och man har sedan dess aldrig hört af dem mera. Det bör ej lemnas oanmärkt,) att rimmet^ som en kort tid derefter vann burskap iVester* landet, förut fans hos Araberne, och troligen der- ifrån lärdes. I Arabiskan träffar man ofta ändeU ser, hvilka i verserna motsvara hvarandra. Kon- sonanterne äro dock, såsom alltid i österländska språken, hufvud-beståndsdelen. Hos Troubadou- rerne *) förlades genljudet deremot i vokalerna, hvilket väl hade sin grund i den öfvervigt, desse haft i alla språk, som uppvuxit på Romersk bot- ten , med undantag af Engelskan , der ock det Germaniska elementet står i jemnt förhållande till det Latinska. Sedermera skulle det finnas mot-

  • ) Hos dem träHas ock, fastän i mindre grad, allitteration;

äfvensom det förekommer assonans eller vokalrim i våra gamla folkvisor. Sv. Akad. HANOL.yr. //^^* / � � DeL ' aS