Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/332

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ieur^ Fablier. Språket, som der rädda eller det Wallonska, benämndes , till åtskillnad från Pro* Frankiska brytningen af det romaniska språket [le Rö- man Wallom, la iangtsB JToui) o. s. v. — Först bor anmärkas, att Sismondi aldrig påstått, det proven^ali- ska litteratui*en ledde sitt ursprung från de tvenne å- beropade bistoriska tilldragelserna; men väl, att den- samma genom dem blifvit mera utvecklad, och fått en individueL charakter; hvilket ej heller vedersakamc helt och hållet bestrida. Ehuru jag � i punkten om Trouverernes förhållande till Troubadourernc, skulle hos Sismondi önskat mera klarhet och reda i tankeföljd, angifver han likväl temligen tydligt, att källan till Trou- verernes skaldekonst bör sökas i Norden. Han yttrar ju, att den äldsta roman- cyklen, som handlar om Kung Arthus och hans bolFolk, Ge nievra, trollkarlen Merlin, Riddarne Tristan, Lancelot du Lac m. fl., häi^slammar frAn Norrmännen. Törhända dock någon jemkning be- höfves vid Sismondis uppgift, att Trouverernes littera- tur var, såsom först tillkommen i 12: te århundradet, ett sekel yngre än Troubadourernes. Vigtigt är, att skilja mellan den proven^aliska och Normandiska diktkonsten. Den förra kan svårligen vin- diceras från Norden. Den var hel och hållen lyrisk; men lyrik, i egentlig meniqg, fans den tiden ej i de Skandinaviska länderna. Andan ger ock föga anledning till en sammanställning. Deremot synes det afgjordt, att den Nordiska poesien haft stark inflytelse på den Normandiska eller Trouvbrcns. Ämnet är i många de- lar detsamma: hjelte-bedriften , kärlekens allmakt och försakelse. Aktningen för qvinnokönet är de Nordiska stammarna egen. Den ömhet, den längtan, den sak- nad, som en sann kärlekskänsla inger, spÖrjes hos dem redan i äldsta tider. Derom vittnar t. ex. Harald Hård- rådes sång öfver sin försmådda kärlek till Elisabeth (se vidare Inirädestal i Vitt. Hist. och Ant Akad. af F.M.