Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/334

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 530 — forentes af Minnesinger båda elementema, det lyriska och episka. Så äfven i England, under Wilhelm Eröfraren och hans efterföljare. Uti Frankrike, der denna poetiska anda mäktigast uppenbarade sig, var den i begynnelsen endast episk; sedan fick man virelais^ bailades och sir^ ventes. En gryning uppgick äfven af dramatik. Man har från dessa dagar Riddar-romaner, sagor, allegorier, mysterie- och lärodikter. I alla var inlagdt det hos Fransmannen egendom* liga: rikdom i uppfinning , fyndighet, qvickher, muntert skämt och klart förstånd. Riddar-roma- ner funnos till stort antal både i Frankrike och Spanien^ och sedan äfven annorstädes; de be- kantaste äro Amadis de Gaule^ iMncelot^ Ro^ land amoureux (parodierad i Orlando furioso)^ dikten om Cid^ om la Rose m. fl. Dessa gåFvo formen åt romanen i allmänhet. De ha äfven framkallat Ariostos Orlando^ Tassos Gerusa- lemme^ Spencers Fairie Qveene. Berättelsen fcontej och den versifierade sagan (fahliau) voro uti den skepnad, i hvilken den nu uppträdde, Fransmännen alldeles egna. Ickedessmindre för- anledde dessa diktformer Boccaccios Decame^ rone^ Gervantes noveller och Engelsmännens ifo- scriptive poetry. De ha ock lemnat ämne till inånga sagobehandlingar i sednare tider. Allego � rierna återspeglas i Dantes Divina Commedia; lärodikten blef mönstret för hvad sedermera i denna väg blifvit alstradt. Såsom första skymt af skådespel, hvilken man efter Roms fall blifvit