Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/340

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 336 — tika skaldekonstea en aflägsen gryning skådas af det romantiska. Hela Oljsséen kan i mänga de- lar anses ligga den moderna föreställningen nära. De Aesta af Ulysses* äfventyr ha onekligen ett romantiskt perspektif. Sammaledes med Jasons och Medeas kärlekshandel bos Apollonius Rho- dius; Ickedessmindre var det romantiska ännu icke hufvud-charakleren; det ligger der säsomen af förseelse ditkommen slöja, hvilken tyckes for- dom ha h vilat öfver varmare former, öfver en vekare bildning, ett mera klappande hjerta, men ännu hyser de tränande andedragen, de milda suc- karna , i sitt mystiska flor. Hos Virgilius *) trä- der detta klarare i dagen, särdeles i 4:de boken af AEneiden. Icke blott, att Didos kärlek i all* mänhet har nägot mera öfversinnligr, än som van- ligen hos de gamle förspörjes; hela händelsen med jagten, ovädret och grottan, är fullt roman- tisk **). Ja, den synes ha legat till grund för en alldeles enahanda beskrifning i den högst ro- mantiska sagan om ön Atlantis, uti Novalis Heinr. 'von Ofterdingen. Romerska konsten är ock öf- verhufvud en länk, som sammanbinder den an- tika och moderna. Allramest visar sig detta bos silfverålderns

  • j Han kan öfverhufvud anses for half romantiker. Stal-

Jer man honom 1 bredd med hans samtida, sköojei detta lättast

    • ) Af detU skäl har ifrågavarande bok blifvit högft klan-

drad af dem, hvilka nitälskat for det äkta Romerska, • såsom då Servius derom uttrycker sig: — �pene comi- cum stilum habet; nec mirura, ubi de amoi^ tractatur.ft