Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/342

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 338 — likt en drake, låg på sina skatter, tills det med ens kunde visa dem i full härlighet: Italien. i5o flr efter det Cid författades, uppsteg Dante. I hans Divina Commcdia grydde en rvf d<ig af fägring och förtrollning; hela det oayaii* gas rike öppnade sig villigt för hans spanande blickar. Djup, rik, behaglig, otvungen, talar han pä en gäng till känsla, inbillning och för- stånd. Han är rik i uppfinning, stor i teckning, väldig i känsla. Man har sagt om honom, att han varit utan monster och utan efterföljd. Han var det, så vide detta är för någon möjligt. Men å ena sidan tyckes, som han aF de Franska Al- legorierna och de i iEneiden förekohimande mål- ningarna af underjorden, hämtat väckelse och ledning; likasom han, å en annan sida, synes ha framkallat Ariosto, och ännu mer Milton , hvilken sednare väl liknar Dante så mycket, som eljest ett originelt snille kan det. Dante var dock skapare af sitt skaldeslag, och i vitterhets^histo- rien icke mindre lysande såsom den förste, hvil- ken efter Romas undergång gifvit verlden ett hel- gjutet och fulländadt mästerverk. Hans' sångmö var ett barn af tidehvarfvet, hvars vetenskapliga bildning öfveralll speglas igenom diktens lätta flor, och mångenstädes gör det för mycket. Före Dante hade man i den romantiska kon* sten intet regelbundet versslag, ty Cid var i detta afseende utan all symmetri; han uppfann ett så- dant, terze rime. Lohengrin och Tyskarnes öf- riga episka poemer från äldsta tider ^ likasom