Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/350

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 346 — % é iGötbe, Moore, Stagnelius och önnu en blid Svan i Brages sagoprisade land. . Då den närmare förtroKgheten med den ur* sprungliga klaAsiciteten hade en så Tälgörande inflytelse på Italien^ skaldekonst, dr det väl af t beklaga) det aktningen för de gamles mästerskap i foi^men skulle öfvergå till afgudadjrkany och att man, i stället att taga det förut gifna till le- dande efterdöme vid egna sjelfständiga alster^ blef en träl af den framställda förebilden. Man kan väl säga, att Aristoteles , Terentius, Vii^Iius och Tragikem Seneca, sedan de lemnat det jordiska, liållit en jern-spira i diktens rike. Det må mig tillåtas, att blir anföra några ord af en bland A- kademiens ledamöter: s^Efter denna hemgjorda klassicitet bildades en smak, som för alltid skul- le gifva lag öfver hvad som i vitterheten var pas- sande eller opassande, och som sparde en mö- dan att efterräkna , genom huru många leder man härstammade ifrån idealerna , da man i alla falt var dömd att evärdeligen imitera imitationercc *]. Efterbildningen var i Italien deruti olik densam- ma i Frankrike, att den på förra stället e} fick välde öfver andra, än lägre naturer, då dender- emot i Frankrike och annorstädes verkade på de högste. Den var, uti Italien, i börian ett behof hos den enskilte, sedan lios hela tidehvarfvet. }>I brist af inre hållning måste man således ge konsten en yttre; och denna blef härmningen r

  • ) Inledning tiil Svenska folkvisor, af Er. Giist. Ge?jer.