Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/352

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 348 — Uti Italien hade, redan strax efter Petrarca och Boccaccio, denna klassiska smak inställt sig, ehuru den först efter Tassos och Guarinis bort- gång; blef ensam rftdande, intill Metastasio. Det behöfdesy under den förra tiden , i sanning en så stor öfverlägsenhety som hos Arioslo och TassOy om af deras iöref;ångares ädla mödor skulle häm- tas annan frukt, än en inskränkt efterbildning. Poliriano framkom fÖrst med en skön dikt öf- ver ett tornerspel. Ghevaleriet blef dock ej fullt lefvande, förr än i Ariostos Orlando Furioso. Ehuru egentligen ett gyckel of ver den fantastiska riddar-romanen Roland Kär, var den ickedess- mindre en tafla, deruti skalden velat införa allt det sköna y underbara och egna, som i riddar- väsendet förefans , och hvitket han genom kon- stens pensel gaf full poetisk adel. Behag , luftig rikdom och frisk kraft sammansmälte till ett. — Tasso var tilläfveYityrs mindre rik, mindre dri- stig , men varderemot mera hofsam, mera hel- gjuten. I sin Gerusalemme Liberala liknar han de gamle uti enhet och delarnes, strängt symme- triska öfverensstämmelse, och de nyare i hänfö- rande lagen och uppträden, skakande målningar, romantiska charakterer och seder. — Guarini för- enade äfven på ett märkligt sätt den antika och moderna konstens förtjenster. Kanske finnes icke något skaldestycke, hvilk$t till den grad, som // Pastor FidOf på en gång är i antik stil ^kert hållet, och likväl diktadt i äkta romantisk anda *)• '^) Del föi*undrar mig, att Sismondi ej fUstat mer afseende ä Guarini, Vida står hans arbete öfver Tassos Aminta*