Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/358

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 554 — med en kvar, soni tror sig här pi f orden finna den fulla verkligheten af de evinnerliga urbilderna. Den, som utan ransakning, utan klokhet, utan be- räkning af egna krafter, arbetar emot det öfvermfik^- tiga , och uppoffrar sig för lagar , hvilka tillhocm en högre ordning , — han Sr en Don Quixote , 6om kämpar emot Täderqyamar, då han tror sig strida med jättar. Icke under derföre , om män- ^gen ansett detta skaldestycke såsom det dystra- ste, hemskaste, som någonsin blifvit fattadt af ett menniskohufvud. Man skrattar sig förderfvad ät den arma Don Quixote, och besinnar icke, att detta leende kan för mången vara en liksång of- ver allt det Ijufva , storartade och förvånande , som lifvet äger; man begrinar den dumma vapen- dragarn , och vet icke , at man med detsamma gör gyckel af sin egen jordbundna sträfvan. Jag är icke nog ^mddare af den sorgliga skepnaden,c€ såsom vår hjelte kallade, sig, för att L det under- bar^ lefnadsrriska och upprymda snillefostret vilja finna allenast en allvarsam och klagande grund- ton. Denna är till den grad skjuten i bakgrun^ den, att den undgått de flesta läsare, som endast fäst sig vid ett och annat lustbart uppträde, eller roligt infall, utan att bry sig om, huruvidtf något djupare dermed kunde vara menadt , eller icke. Det vore lika orimligt, som omöjligt, att betaga nigon fröjden; att göra sig lustig öfver de narr- aktiga äiventyr , sonr den berömda dikten fram- tar; detta är ock för ingen del afsigten hos mig. Jag vill blott, att man skall afven intränga till roteiij bvilken är en afgjordoch segraade verlds-