Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/360

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 356 — som ligger den allmänna uppmärksamheten nir^ mare, än striden mellan hjeltelifvet och det hvar- dagliga. Och detta är förlöjligandet af riddarro- manerna. Dessa hade, i sin vackraste yttrings verkat mycket god t. De hade infört menniskan i diktens mest underbara riken; de hade föräd- lat sederna, bannlyst den läga egennyttan, och egnat qvinnan en aktning, som Greker och Romare icke kände. Trofasthet, ärligt och öp- pet väsen, blef styrkans lifgeding^ hedern blef sjelfva grunden och villkoret för mensklig tillva* relse, modet blef en egenskap, som prydde folk af alla stånd och borgerliga lägen. Ä4en om så- dana verk, som Lancelot, Amadis och den för- älskade Roland, hade en välgörande inflytelse, hade deras slappa, smaklösa efterbildningar en så mycket vådligare. Inbillnings-kraften, då den lemnas utan styre, då den försmår all grund i det verkliga, all aktning för hållning och sam- manhang, bar uti sig ingenting poetiskt, utan är fastmer i allo att förkasta. Det gifves en viss sannolikhet äfven för underverk och féerier, ty eljest blefve ju slutligen ingenting orimligt. 9>Det skapande snillet undandrager sig blott den främ- mande lagstiftningen, icke sin egen; det är blott snille, så vida det sjelf är den högsta lagtikmä- tighetcc ^). �n allmän farsot af uppblåsning , ona- tur och förkonstling öfvergick Spanska författa- re i den tid , då Gervantes uppträdde. Men han häfde denna smitta på ett sådant sätt I att den aldrig, åtminstone med samma sjukdomstecken,

  • ) A. W. ScLlegei-