Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/361

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


. _ 357 — framgent kan aterkomnia; fastän den nyligen i Tyskland angripit ett och annat hufvud, och skulle spridt sig längre^ hade icke en Quaran- täns-anstalt i rätter tid blifvit besörjd. Hans ar- bete blef en ' fflgelskräma för de Pindiska Ving- djuren; dock var den något derutöfyer^ — den ▼ar tillika en brännpunkt, i hvilken det slock- nande riddarlifvets matta strålar för sista gängen sjönko tillhopa. Jag har länge uppehållit mig vid ett enskilt verk, men det innebär ock, så att säga, hela poesiens sedolära. Cervantes' öfriga snillefoster, ehuru lätt igenkänneliga på fadern, ha dock i den Europeiska Lilterataren på långt när ej haft aä.rika följder. Hans Novelas exemplareSy el* ler lärorika noveller *) , tyckas mig likväl förtjen- ta af mera uppseende, än de i allmänhet tillvun-^ nit sig, och detta icke blott för den goda be- handlingens skull, utan ock för det deruti inne- fattade nya vilterhets-slag , hvilket mera än Boc- caccios, slutar sig till romanen. Det dramatiska feltet har i Spanien varit så bördigt, att hela det öfriga Europa - tillsammans- taget ej gifvit så mycket, som detta land ensamt. FransmännensT mystéres tjente i förstone till mön- ster, och alstrade de allegoriska skådespelen, el- ler så kallade autos sacramentales* Det var för- nämligast Lopez de Vega och Galderon, som

  • ) Utom de i Don Quixote intagna, höra de till säll-

lyntheter, ehuru det finnes af dem Uera gamla öfver- sftttnlngar på Franska.