Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/363

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- .359 ~ Utspunnen intrig är sUtndigt det hjul, kring hvil* ket allt hvälfver sig. Ju mer mångfaldig och in-' vecklad den är^ d^^ss bättre. Och härvid blir dä aF vigt) att uppmärksamheten hålles jemt spänd och nygirigheten jemt retad , medelst händelser- nas uppställning i lysande och förvånande g^^up* per, i skildrande lägen och uppträden. Det löj- liga qch det rörande, det sedvanliga och det höga, trifves här väl tillsammans, och kan obe- hindradt blanda sig om hvartannnt, utan ntt an- dan derigenom blir upphäfven eller förnekad ; emedan någon viss, det hela genomgående, tra- gisk eller komisk ton der icke är åsyftad. Kär- lekshandel, list, envig och allt slags äfventyr^ öfverkorsa hvarandra, och tråden löper så la- byrintiskt, att det erfordras ett vant öga, för att ej förlora den ur sigte. Allt detta, som tyckes utgöra sjelfva grund- valen för Spaniorernes skådespel, fattades af Lo- pez och Calderon på ett det mest sinnrika sätt.

�Den förre är, såsom orden falla hos Sismondi, 

lika långt från att uppfylla de fordringar, hvilka äro förknippade med den romantiska, som klas- sika fuUkomlighetencc ; men en gnista af snille upp- täcker man i hvarje drag. Den hos honom be- fintliga brist af fullhet och rundning i bearbet- ningen förklaras till en del af den oerhörda bråd- ska, hvarmed han sammanskref sina 'flesta stycr ken, — något som vittnar om en lätthet, en för- måga utan like. Huru kan man väl yrka på sträng hållning i ett drama, som ofta var blott en dags