Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/371

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


. * . - 367 -r fransmännens : verksamhet i vittra yrkfen hade, efter l^röuveremes tidy afstannat % Dess återväckelse till inflytande på andra folkslag in- faller i de dagar, hvilkas aestbetiska historie kom* mer att behandlas i d^n nästföljande afdelningen utaf närvarande verk. Vi slola derförenu taga - en tur i nordligare länder. Den Nordiska skaldekonsten bildar i mänga delar en motsats tiU å^n sydliga. Detta har tvenne grunder: folkstammen och klimatet. De germaniska folken blandade sig i Södern / med ättlingarne af det gamla Roma. Arabernes omedelbara inflytelse förriimmes der äfven, ehuru mer eller mindre på olika tider och olika st;$l- leii. I Norderf äter herrskade-de nya stammar- ne obehindradt. Normandernes invandring i Brittanien verkade tid efter annan en viss föränd- rad sinnesstämning hos ur-invänarne; men sjelf-* ve eröfrarén var dock ifrän början Nordländare, om han ock under vistelsen i Frankrike till |iä- gon del skiftat lynne. Skulle ock, säsom det är sannolikt, morgonlandet varit vagga så väl för ' den ena, spm den andra, har dock den ätskilda ' borgerliga utvecklingen, i förening med den olik* artade vexelverkaff af främmande krafter, upp- dragit en ganska bestämd gr^ns mellan Söderns ocfa'^ Nordens diktande anlag, ej mindre än de- ras öfriga själsyttringar. I konstens, lika väl som

  • ) �n och annan utmärktare författare, såsora Rabelais *

och Monf^if^ne, stå mera for sigsjelfva. I Sternes Tri* ^ stram Shandy Icfde dessc på sitt satt u nyo iipp �