Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/372

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


-^ 568 — t naturens likd^ gifves dfyergångsb|ldningar ; och då utgöra England och Tyskland , hvart för sig, mellanlänkar af den norra obli 5Ödra odlings- kedjan. Den yttre onigifvelsens mäktiga intryck gö- ra i Norden ^in närvareke lätt kännbar. Natu- ren är deifitädes sträng'^ ofta njugg och härdsiat. Den kan också vara öm och vänlig , men ar det dä vanligen utan måtta. Det hasriga afbrottetaf vinter och vår, höst och vinter, genom ingen öfvergång förberedd, utan liksom smygande sig ftam, är just en bild af' b vad Nordboen är i sitt inre, I den fysiska, som moraliska verlden, faen' � ska skiftevis dessa' alternativer af köld och het* •ta; det, som ligger deremellan, den uppfriskan- de svalkan, den närande, bildande, mognande värman, — det är hvad som saknäs. Icke bort- skämd af någon klemande moderkärlek, sättes menniskan Oupphörligen på starka prof af sträng allvarsamhet och slösande mildhet. Den alltid ^ vakande huldheten ar en hamn, i b vilken bon sällan med barnslig tillförsigt och njutning kan söka sin fristad. Hon uppfordras derföre, att ställa sig till motvärn mot de makter, som med stum hå;rdhet träda upp mot hennes egen, och att afvinna dem en trollkraft, som de emot hen- ne sjelf utöfva. Hön 'söker sä att bli förtrolig med de hemHga välden, som döljas i naturens innersta .herradömen, med andarna i vattnets djup, i fjällens metalliska udror, i skogen$ pe* larsalai\ Natur-