Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/373

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


� < 

— 369 — Naturskönheternas vilda majestät ' och déii ' underbara jättekraft , som verkar i deras högtidr liga skådespel, synes alldeles öfverväldiga sinnet. När solen smälter L^ens bojor kring den moder-; liga. jordens barm , och de frigjorda najaderna neddansa i fröjd utföif kullen, der det späda grä- set redan sticker upp sitt lilla bufvud , för att helsa den nyvaknade vapen n\ed dess qvitrrande &*ngarskaray under det himmelen simmar i ljus och glädje y — sä känner man en öfverävämning af känslor, hvilken är fdr mycket betagande, för ett lemna tillfälle till ord för sina uttryck. Men dä de gulnade löfven falla för 'höststormens vil- da raseri, och af den älskliga fägringen, som ofta sköflas pä en enda. natt, intet spår är vida- re öfrigt, så blir själen liksom krampaktigt hop- drag3n , tills den återvinner spänstigheten , -nä^ den glittrande snön och det bleka månskenet väc- ker å nyo till njutning af det skapade. Bilder, 80m ständigt tyckas ingå i den Nordiska diktnin- gen, äro ock' den ljusa sommarnatten , den hem- lighetsfulla skymningen, det bländande norrske- net, den mjellhvita snön och den frusna böljan under detv dunkelblå, stjerntindrande fästet; äf- venså de omätliga, evigt grönskande barrskogar- na, de strömmande elfverna, de skyhöga bran- terna, de djupa dalarne och dessa grå bergsked- jor, hvilka, såsom man sagt, likna ett haf i upp- ror, hvars ofatta vågor plötsligen stelnat. Öfver- allt, derest icke missförstådd beundran för ett främmande skaplynne förtagit det medfödda , blir Sv. Ärad. HANDL.yr. //p^. f^ DeL 26