gast till fejderna kring gränsen af Ei^iand ock
Skottland (on the ScoUish börder) , och vanligen
rörde den nSgot af de ridderliga husen Douglas,
. Montgomery och Percy *). Dess lynne �ri all-
mänhet dystert. Hafvet slog sina böljor suc-
kande mot den ensliga ön. Alla slags andar drif-
Ta der sitt nattliga väsen. S& blir man bekant
méd Fairies (feer), Braunie (Romarnes Lar, vår
tomtgubbe) I Bogle eller Goblin (Fransmännens
espric follet , vår lyktgubbe) , Pu(Ji eller Robin
Goodfellow (ett slags spökande pyssling), Shel^.
Ircoat och Kelpy (vattenandar). Nationalhatet
emot Englandarne sticker gerna fram. Skottar-
nes enkla, men underliga seder likasom deras
håg för äfventyr, ge det hela en ovanlig och
intressant färg.
I Tyskland tyckas de poetiska vågorna ha
flutit öfver blomsterängar. Visan {lÅed) andas
der mera glädtighet och lefnadslust. I Danmark
deremot satt vanligen en �Hafsmandcc med éskfe-
nor på armarne och tång i håret, under det små
elfvor dansade kring gräskullarna.
Uti det höga Norden, som kringthronas af
fjäll och genomskärés af strömmar,' insjöar och
floder, hade Bergtrollet, Strömkarlen och Nec-
ken sina hem. Allvar, kraft och öppenhet Sr
den Svenska folkvisans egenskap. Striden med
de utländska förtryckarne förnimmes der klart
och starkt. Den religiösa vidskepelsen var dc|r,
^) Jemf. W. Scotts föreul till Mimtrd^ of the iåonish
tord^r: Bouttnfek, Géich. d. Poåäm m. Bér^diomh&U.
Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/376
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
