Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/378

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 374 - - mSnt till enskilt, fr&n obestSmdt till bestfimdt. Folkdikten 'har i alla länder varit grund-ämnet for artistiska bildningar. Men hos Homerus upp- träder den med formel fultkomlighet, hvilket in- galunda är fallet hos Europas yngre slägten. Nå- gon jemnt utförd handling, nägon säker hållning TÖjes sällan i den romantiska folksången. Dess Ijnne är mera Ynusik än plastik, och den antj-- der mera än den beskrifver.

I i5 och i6:de seklet hade, bland de Nord- liga staterna, endast England att uppvisa skal* der af högre betydelse. Desse voro Spenser och Sbakspeare. I sin fräjdade Fairie Qr^eene tog Spenséf Ariosto tilF mönster, men blef dock den- ne i 'många mål olik. Behandlingen är mera po- etisk, än hufvudtankan. Syftet är moraliskt, ' fastän författaren var nog skald , för .att ikläda det diktens mest tjusande stjernemantel. Det svåraste tillnräle,. man kan göra hans Fée-drott- ' ning, är införandet af allegoriska väsenden eller personifierade dygder. Härigenom miste hand- lingen det lif, som Ariösto gifvit sitt mästerverk. .Det gör arbetet på det hela tröttande, och ]ag han med Fru Staél säga, att jag ef förmått läsa det till slut. Men koloriten är oändligt vacker och hänförande. Lätthet, bestämdhet och behag äro öfverallt spridda. Det råder en väl hållen högtidlighet, hvilken är lika fri från svulst, som onaturlig betänksamhet. Språket är klassiskt rent och fuUbildadt. Spenser står häri vida framför Shak- speare och Englands öfrigai skalder före MiIton �