Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/386

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 3fe — Uti lokalen fiSr skyebanan blifvit: en skapelse'af honom 8)elf.c< Detta omdöme vill jag väl e] i dess helhet underskiifva , men Siamondi är dock , i min tanka , på rätta vägen* Lokalfärgen , hvad enskilta^ smärr6 omständigheter beträffar, beva- rade Shakspeare ej så samversgrant| som Tysk- lands författare. I Hamlet �nnes ingen fårg af tid och ställe ; men också, j är det historiska l|ar aJF en mycket underordnad betydelse. Det sy- nes icke varit skaldens af&igt, att skildra ett visst moment ur häfden, eller teckna ett visst fdlks seder och förhållanden. Han lånte blott namnen, för att äga något ämne till den framstlilning, !han åsyftade. I hans rent historiska skådespel Ht deremot den inre kostymen sant och träffande återgifven, äfven om den yttre , mindre vigtiga, vore till någon del åsidosatt. ' Hade man rätt, att af en önska allt, så visst ville jag hos Shak- speare finna samma hisbriska sanning , som t, ex. hos Göthp och Schillefr. Hos^ Shakspeare ville jag härförutan klandra följande: Sin stora rikedom använde han icke alltid ändamålsenligt. Han är ofta., t. ex. i Ham- let, nog tankediger och filosofiskt djupsinnig , om man betänker, att han skrifvit för én åskådande öch ej för en läsande allmänhet. Det blir myc- ket, som vid förevisningen måste undfalla äfvea den mest uppmärksamme och lättrörlige, sJvida han ej med stydket förut äger bekantskap. Det- ta föranledde Fru Stael , att , ehuru på .visst sätt orättvist, ' frånkäxma Shakspeare egenskapen utt