Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/390

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 386 — fullständigt och i allo tillfiredsställande svar på denna fråga är en uppgift, hvilken re- dan i ämnets stora onaFattning äger en betydlig svärighet. Denna mfiste ökas, em den stånd- punkt, från hvilken granskningen börutgä, icke sjelfmant inställer sig, utan måste sökas. Så har vid detta tilK^Ue händelsen varit för mig; och de betänkligheter dem jag sålunda mött vid väd- jobanans begynnelse, ha gjort mig i mänga mål tveksam och villrådig. Att helt och hållet för- sätta sig i en annan författares tankegång, ar så mycket mindre en lätt sak, som man är obe- kant med hvad hos denne i föreställningen tyst! föregått, men dock i resultatet framstår såsom gifvet. Det finnes benämningar, vid hvilka be-, greppen så godtyckligt föstas, att dessa hos oli- ka personer kunna efter, omständigheterna in- skränkas eller ^utvidgas. Så kan, efter vissa åsig- ter,. �i7:de och i8*de seklernas godkända vitter- l^etcc omsluta de mest lysande tilldragelser så inom den romantiska , som klassiska konsten. Cer- vantes, Lopez de Vega, Galderon, Shakspeare, lefde alla inpå i6oo:talet, och torde visserligen af mången hällas för. godkäfida. Tysjilands yp- perste vitterhetsidkare prydde i8:de århundradet, och någre af dem, såsom Göthe,. Jean Paul, m. fl., tillhöra derjemte lika mycket vårt tidehvarf. Fransmännens poetiska snillen, af alldeles olika lynne med de förra, omfattade båda de nästför- flutna loortalen. * Fattar man ordet godkänd så- som liktydigt mejl klassisk, och detta sednare uti den bemärkelse, i hvilken Frankrikes och