Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/392

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 38 � - 4 handling, i händelse af en å min sida gjord allt- för stor inskränkning, ej må vara utan ändamål, vill jag försöka att taga vitterhetens framsteg, allt ifrån början af ift>o:tåIet, i ögnasigte, och •å félja de vigtigaste tilldragelser, att man i ^Ih fäll må inse, h vilken plats våra samtidas verkr jiamhet för det sköna kan, enligt min åsigt, för- tjena, vid sidan af deras föregångares. Det var kännedomen om de gamles, och särdeles Romames mästerverk, som vållade den konstens och vetenskapens återfödelse, hvilken under det i6:d6 seUet timade i det sjdliga Eu- ropa. Ut^ Italien , der hågen för det antika forsl 'vaknade, hade de store skalderne sjelf$tändigt begagnat de härliga ef ter döm en, som erbjödos dem af ålderdomens rika snillen. Men redan • före Ariosto hade den vackra hängifvenheten för forntiden bfifvit förbytt i en inskränkt härmnings- lust , ' hvilk en dock efter Tassos dagar först blef alliQän, och under ett helt århundrade upptog Italienska skriftställares alla bemödanden i vitira ärenden. Denna missförstådda aktning för det antika vann i Frankrike* snart efterföljd. . Äfvén der var det blott författare af ett under9rdnadt värde, hvilka dertill fördt angåfvo tonen. Ut- märkte skriftställare kände den nyskapade theo- rien såsom en boja , den man ej utan våda kun- de afkastft. Medelmåttans förstår hade så kraf- tigt bemäktigat sig den allmänna sinnesstämnin- gen, att när Gorneille ^) omsider uppstod, och

  • ) Det är bekant, att Richelieu, som ville styra äfVen i

/ Musernas riks, och derfore satte sig i spetsen for 5