Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/402

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 398 - banor y och att Vilja framtvinga någondera på en annan strfit^ än den sig sjelf föreskrifver ,* Yore att upphäfva densamma. Det iromantiaka har* sin egen norm och bestämmelse , och bör icke göras en främmande makt underdänigt. Den gamla klavSsiska verldeni med dess fulländning , bör va- ra oss en ledare, ick^e en beherrskare; en un- dervisande rädgifvare, men icke mer. Därlig yore den mästare, som ville göra lärlingen till ett aflryck af sig; lika dåraktig den lärling, som förtryckte sitt inres böjelse, för att syfta dt en likhet, som dock aldrig kan bli fiillkomlig. Af andra skall man lära känna sig sjelf, af det framfarna fatta det närvarande; men icke, for att bli en annan, eller för att vinna det förilnt- nas brister med dess fördelar. De förra stå' lät- tare att ernå, än de sednare. Söka vara Grek eller Romare, är spilld* möda. Vi ha ock egna grufvor att upptaga , och behöfva ej desses. De- ras malm kunna vi ej heller utsmida; guldet dunstar bort under arbetet. Efter dessa allmänna åsijgter, skola vi un- dersöka, huruledes klassisk efterbildning i sjelf- va verket sig yttrat. Begreppet klassicitet föddes, såspm förut är vordet omförmäldt/ hos den* Romerska litteratu- rens återställare^ hos Italiens folk. Det Vann likviil först i Frankrike sin omfattning och ge- nomgripande kraft. Der gaf det anledning till bildandet af en egen smak, hvilken i mv än

H