Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/407

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 4o3 — yten lätt tänkbart, emedjin tankeföljden blir ^e- nom ridåns n^dfällning helt och hållet aFbru(en �

Dessa ^ch dylika inkast vore icke svåra att göra, ^meiC 'kanske svårare att vederlägga. Jag lemnar <)em likväl tillsvidare derbän, och fort- far i den historiska berättelseg. Jodelle, en medelmåltig författare , hade uti sin Cleopatra, som utgafs år i552, och var fojr- tnad efter Trissinos Sophonisbe , först af alla ställt sig enhetsfdrord ningen till efterrättelse , och alltifrån den stunden kunde* de lagfarne i^ kon- sten omöjligen efterlåta^ att någon derifrån af- lägsnade ^ig. Tycket för dessa frivalda bojor blef så starkt och så inrptadt hoQ folket , att den skajd]^ som i detta fall vågade ett lagbrott, må- ste befara, att hans stycke skulle bli utbvissladt. I)et vore således att göra Frankrikes stora tra- göder icke liten orättvisa, om inati ställde dem till ansvar för denna ensidighet. Tvertom fär man till derais heder och berömmelse säga, att hvar och en, efter behofvet, sökte för sig jem- ka reglorna, ehuru ingen fördristade sig, att dera o �fe'ntIigen motsäga. Gorneille (Pierre; gick stundom nog ob*undet tillväga, såsom i Cinn^ och Horatierna, och de; var först vid sin stjer- nas nedgång, som han fullständigt efterkom an- visningen. Begreppet om enhet i tid, så väl som i handling, uttydde han friare, och han kunde, efter sin egen utlåtelse, ej göra sig samvete af^ att utsträcka tiden jtill 5o timmar. Men så snart föreställningen om ett ^olhvarfvar åsidosatt, ^var