Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/408

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 4o4 — då sStta en grans vidare? Den Ijufva Racioe var en äbkogsskard; och en kärleks-intrig kan lätt försiggå på kort tid och inskränkt lokal; enhet i handling faller dervid merendels afsigsjelf^ Vol- taire skrufvade sig alltid, då han skulle förklara trosartiklarna^ och ville, att de skulle fattas vid- sträcktare, så att handlingen t. ex. finge ske i o- lika rum af ett slott, på olika ställen i en stad, o. s. v. I utöfhingen följde han ofta denna of � ▼ertygelse. Hvad enheten i rum beträffar, tillL om äfven en annan omständighet, som hindrade all skift- ning af skådeplats. I gamla tider var det neml. titi Frankrike sedvanligt, alt en hop förnäma personer hade sina platser på ömse sidor af sjelf- va scenen; och som machineriet ännu var gan- ska ofullkomligt, kunde naturligtvis inga kulis- ser under föreställningen ombytas, utad att man skulle falla de omgifvande åskådarne högst be- svärlig. Denna osed blef först af Voltaire af- . skaffad. Under samma- tid i England och Spa- nien blef, i anledning af samma brist på mecha- nisk insigt, skådebanan i sjelfya verket icke för- ändrad efter den angifna lokalen , utan man öf- yerenskom i det stället om vissa tecken , då om- bytet borde anses tima; och åskådarens inbill- ning var så läraktig, och s& beredvillig att fylla bristen i den utvertes tillrustningen, att skalden utan vidare bekymmer kunde föra en bvart som helst *). ^y Se vidare A. W. Schlegel, Dram. K. u. Lilt.