Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/412

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


att I efter en acenföräadring inom akten, flyttji. händelseir för Ungt fram i tiden. Lättare g&r det för tanken, att flytta sig i rummet � Hufmdsak- ligt är y att så foga , att tankarnas kedja icke blir bruten I och ätt uppmärksambeten ej omedelbar- ligen vändes på sjeliVa rubbningen af plats eller framilyttningen i tid* Om diktens dröm blir störd, framkallas den 'mogna ef tersin ningen; och att lå* ta förståndets verksamhet anlitas , är i sådana sa- ker, hvad som mest förtager illusionen. En klok dramaturg bör veta, att ej taga åskådarens lätt- rörliga inbillning alltför mycket i anspråk; och kan han icke vinna det välde på en sådan, att denne godvilligt och utan betänkande följer ho- nom på resan, bör han säga farväl åt sin konst* Den ifrågavarande regelrättheten är således icke något, det der grundar sig i. sjelfva väsen- det af ett drama, utan i nationliga fördomar och nycker; den är alllså helt qoh hållet godtycklig. Att ^ess laggranna efterlefnad haft en menlig verkan , är lika ovedersägligt: Utom det att den onödigtvis lagt ett hårdt band på författaren, och hindrat honom, att anbringa skönheter ^ som med fria händer lättare stått att i dagen lägga, så har den ofta gifvit anledning till onaturlighet, likasom den uteslutit mänga ämnen, hvilka ej Ifitit inpassa, sig inom de utsatta råmärkena. Det var icke allom gifvet, att efter dessa stadgandén sä anordna händelserna och inrätta hela anlägg- ningens konstverk, att allt kunde utveckla sig ledigt och otvunget. Äfven mästarne kommo