Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/418

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 4i4 — * ' vi^terlmten ré)a sig � �rkningarne af denna smak i tankans n)itur]ighet och fögring, i föredragets deréUl Uktfipade form , eller öfverkufvud i fram- ställningens sanning, skönhet- och fultt afpassade motsvarighet till behof och tillRille. Ett för mjc- 'ket och för litet är här lika felaktigt; vAgsbälen fftr icke' luta hvarken till öfvervigt ellerf unclervigr. Öfverdrift, förkonstling, råhjet, hortfalla här såsom något oskigkligt, oväsf^ndtligt*. Men ingalt^vida är smaken bunden vid det blott prydliga och upp- höjda. Naturen uppträder i mångahanda skepna- der, och konstnären har rätt att afteckna allt, u- tom det fula eller bristfälliga.' Shakspeare har vanligen smak, emedan han vanligen följer natu- rens regel; han har den jemväl oflta , fast icke alltid, dä han nedstiger till det lägre, men saknar den t. ex. vid sina eviga blodbad, h vilka hafva något för känslan vidrigt. På lika sätt har Bell- man merendels smak, äfven i sina me^^t burleska uppträden; men icke Thomas, så snart han är svul-* • stig, eller Hoffmann, så snart han är orimlig. Jean . Paul har smak i detaljer; icke ett helt arbete ige- .nom. ^ Helt och hållet smaklöst är det äfven, att t. ex. lägga sökta och putsade talesätt i eii'bon* des mun, eller kläda Antonius i along^-peruk och Gleppatra i styfkjortel. �Fransosen har, efter Ehrensvärds ord,' Qn tvungen smak i det stora, och en öfverdrifven ideblilla � � Smaken fördöm- mer, hvad som icke är för tillfället tjenligt, hvad som öfverträder natufrens lagar, och derföre icke till- fredsställer sköohetssinnet. Den är endast så till Tida en beståndsdel af snillet, som det sediiarei