Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/423

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


. — 4 �9 — \ stickande , den djupa smärtan , den höga humorn � det fantastiska. Han är motsatsen af enthusiast. Sådan Yar ock Fransmannen; han lög åt allt, som 'kunde sluta sig till det svärmiska. Derfpre fick i sorgespelet intet finna^i soqfi kunde lägga hyen* de under hans åtrå att le , hvilken blott behöfde ringaste anlednings för att högt utbrista. A. W. Schlegel säger med rätta :xc att fruktan för löjlig- het är Franska skaldens samvéte.cc Deraf den jemt underhållna värdigheten, som ej tillät, att man nedsänkte sig till språket och tankegången hos en lägre person, utan uppljftade honom på kothur- nen till lika rang med den högsinntaste och främ- ste. Men dermed afsade man sig ock allt anspråk på sanning i framställning. Huru ofta är det i lif^et, då det lägre ej grupperar sig kring det sto* ra och' hänförahde? Konsten skall afsöndra det betydelselösa och prosaiska; icke det mindre upp*- höjda eller mindre förnäma. D,et löjliga står i verkligheten ofta invid det sorgliga o. s. v. Na-^ turligt är, att, t. ex. i en tragedi, icke de komi- ska uppträdena eller de komiska dragen få undan- skymma hufvudmålet, eller försvaga känslan af^ det rörande, det sublima. Men med sant arti- stisk behandling blir taflan , genom en trogen af- spegling af lifvets vexlande former - i högt och. lågt, stort och smått, desto, mera charakteristisk. Man går eljest äf ven miste om den � mångfald i det liela och den förhöjning af de ädlare parti- erna, hvilken är en följd af underordnade cha- rakterers införande. Sa tjmiar, som Scott förträff- ligt uttrytiker sig, �Mercutios lätta och humori-

)