Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/424

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 4 �o — •tiska vBsen, att höfa och upplysa den romanti* ske och passionerade Romeos charakten Sjelfv^a den fjolliga välmeningen och oskyldiga knarrig- heten hos Amman bidrager , att f, ett klarare ljus framställa den blida och hängifna JuUaa *). Att draga fördel af en sådan kontrast, förstod ej Frans* mannen, eller, noggrannare uttryckt, det dmn- des af honom vara under tragediens värdighet. Ej heller Tyskarne ha i allmänhet insett detta ; Schiller lika litet, som Kotzebue. Jemföre man blott Nurse i Romeo och Juliet med Hanna Rennedy i Maria Stuart, och man skall finna, att den ena- är en sann och lefvande varelse, detf andra blott en abstraktion, utan motsvarig- het i verkligheten! Rotzebues barn äro smäfilo- sofer; hans soldater, drängar m. m � äro hvarken detta eller något annat. I komedien förforo Fransmännen helt an- norlunda. Endast i det högre lustspelet, (säsom Moliéres Tartuffe, m. fl.), hvilket dock intet komiskt hade uti sig, utan var ett mellanting af tragedi oc)i komedi, blef upphöjningen till en del bibehållen. I det lägre icke så. Vissa, ja de flesta af Moliéres stycken äro, i afseende på yttre anständighet, till och med så betänkU- ga, att de, med våra dagars begrepp om grann- ^) Fransmännen äro, numera, icke mindre än andra, känsliga for denna Shakspeares konst; se t, fx. Guisot ' i ita tiå äe 6hahpemr€.