Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/425

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


lagenhet, icke kunna gifvas från skådebanan ^ � Afven enheterna lemnades då och då a&ides ^. Man har trott sig kunna i någon mån för- . klara den enformiga högtidiisheten så i skåde- spelet , som ofta eljest i Fransmannens poetiska alster, genom den allmänt nyttjade Aiexandrineni hyars jemna och lika .återkommande tonfall in- nehåller ett slags medelmåttig upphöjning och prakt* ' Äfven Fru Sraél går in härpå. Icke. kan det nekas y att ju denna versart har ett visst ma- ^ Ett af dessa y George Dandin ^ blef ock redan for 29 år sedan i Paris uthvissladt ^*) Det torde här i förbigående fH nämnas, att Mo � liére, eharu på många stdilen föråldrad, dock, i sin väg, är kansk^ den störste komiske dramaturg i nyare tider. Väl säger Tiraboschi f) � att Moliére ta- git så mycket från andra, att om man återfordrade långodsety skulle litet eller intet vara qvar* För egen del är jag ej i.tillfelle, att fullkomligt pröfva rättvisan af denna utsaga; men skulle man än antaga, att Mo* liére är skuldsatt för sina ämnen , gäller detta dock al- lenast om sjelfva materien af hans skådespel. ^Utföran- det, så till plan, som språk, är så äkta Franskt, att det måste vara hans eget. Det är sant, han tipptog • Italienarnes bouiibniieri; men han gjorde detta narr- , aktiga, groft tillskurna gyckel till poetiskt. Hans hand- läggning är så snillrik, så qvick, så ledig, att man lä- ser honom med stort nÖje, äfven då en lätt rodnad far öfver kinden , i anledning af ett och annat nog otvun- get infall. Det fordras i sanning så mycken Teld mot allt Fransyskt, som Schlegel har, för att påstå, det Moli%i*e har sitt gamla rykte ensamt att tacka för den lycka, han nu kan göra. t) Storim déUa tiiWBiurm JUaHmn � �