Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/430

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 496' — nan I hdgst underbar. Hålhr man den under de klarare synglas ^ som yår tid har i sin ä- go, skall den onekligen varda ansedd fiåaom höjden af vidskepelse. Vill man deremor^ så- sojn man ock gjorti fatta densamma poetiskt, symboliskt, blir den likväl ej berättigad till stör- re vitsord, än hvarje annan folktro. Kan icke en Tomtgubbe vara så god Som en Lar^ ett Skogs- eller Sjörå så godt som eii Dryad eller .Najad I ett Bergtroll som en Cyklop? Föreställ- ningen af en andlig gemenskap mellan menni- skan och osynliga eller öfvernaturliga väsenden ingår -i all mythiäk åsigt af verlden, jdi i all upp- fattning af naturen � innan den hunnit klarna till vettenskap. Folksägnen har allestädes varit grund för dikten; den^utgor poesien sjelf, sådan den- na .är för handen, intill dess den blifvit af kon- sten individualiserad. Till och med den ur Ghristendomen härledda öfversigten af menni- skans inre angelägenheter medgifver^ till en viss grad , tankan på en öfversini^lig förening varel- ser emellan:, åtminstone vore det eget, om en katholik, som i religionen hyllar öfvertron , skul- le ur dikten vilja bannlysa det underbara. Det kräfves ej alltid af skaldekonsten^,, att den skall afspegla blott den ordning, som linnes i ?år vanliga omgifvelseé Den har äfven rätt, att framställa bilder ur de högre regioner, dem men- niskan når endast med tankan; dock- så, att ic- ke' de lagar kränkas, hvilka förnuftet anser gäl- Itmde i en öfversinnlig sfer. Helt och hållet plan- löst blir det då, att upptaga den Grekiskt-Ro-