Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/431

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 4 �? — xnerska mythologien sfisom poetiskt material, när man frånsäger de nyare folkslagen deras ur egen omgifning hämtade begrepp om det osynligas rike. Bortser man dpn poetiska sidan , blir här- af ingenting former, än den kalla allegori , som Fransmännen öfverhufvud velat sätta i det un- derbaras ställe; ett marionettspel med gudar och gudinnor. Och hvad poetiskt har denna allego- ri, som ej kan utgöra troslära för någon; éj för skalden, ej för den han framställer eller till* talar? — Det är ej min sak, att med vidskeplig andakt dväljas i det hemlighetsfulla > det beslöja- de, det verkligheten motsägande. Nej, Jag är fjerran derifrän; hela Syftningen af denna af- handling lemnar derpä fiillgilltiga intyg. Men allt bör få gälla hvad det kan; och icke behöf- ver man blygas, om man finner sig hänförd af det, som^andra i sin inbillning förvexlat med det verkliga, då det likväl ftitet lånat från hvar- dagsordningen. J^g är glad, att i denna punkt^ kunna dela öfvertygelse med en mari, hvilken, upphöjd öfver små fördomar och store män^pre^ judikater, i allt ser. det sköna, ehvar det finnes och hvadhelst det är, men dock med den sans, som är hans landsmän egen, urskiljer det äkta fantastiska ifrån det förvirrade, molnhöljda öch öfverspända. . I en annan rigtning kan Fransmännens vitt- ra verksamhet läggas under granskarens ögon, neml. i afseende på krafvet af ett sedligi eller nyciigl ändamål. Ypperligt säger Sismondi, att