Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/432

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


\

�Fransmannen bland alla flr den enda , aom i 

•kaldekon^ten allt^ fordrar ett h^oarför^f o<Å är kanhända den, som bästivet att gå till onåleL Också yill han stttndigt ba ett sådant , under det andre anse det höra till den sköna konstens väsende, att icke föresätta sig nfigot , utan i atäl- let ofverlemna sig åt en medvetslös inre iTftning, och söka sångens gudom endast i en svallande bånrjckning.cc Skada blott, att man esomoftast gjorde för mycket af målet, och att man stillde det i det yttre; dendd förglömmande, att det sköna har sin . bestämmelse inom sig sjelf , Sr sin egen regel, sin egen begynnelse och ändå* Vis- serligen bör dikten ej verka något for sedlighe- ten störande, men den är dock för ingen del ett tjenstehjon hos den egentliga sedoläran, Kka litet som hos politiken* Visserligen kan den ock,, såsom medförande ett öfversiqpligt nöje, förädla menniskan : såsom\ en för alla öppen käl- la , på en gång utveckla och vidmakthålla natio- jial-charakteren, samt d^rjemte, från en ännu böjgr|| synpunkt skådad, till ett stort samhälle förena de enskilta Statsbildningarna. Den kan således i visst afseénde vara nyttig och redbar; men kådant är likvål mera följd än ändamål. Dess syfte är, att göra oss delaktiga af njutnin- gar, som synas vara förbehållna åt fullkomligare varelser, än vi ärp. Själen skall lyftas ofvanom grusets låga rymder, och andas ett högre lif, i åskådandet af 'de eviga urbilderna för skönheten, hvilken har sin första och enda källa i det hög* sta Väsendet. Är således skönheten utan fläckar,