Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/438

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 4a6' — nan, högst underbar. Håll)ftr man den nnder de klarare synglas, som vär tid har i sin a-- gOy skall den onekligen varda ansedd såsom höjden af vidskepelse. Vill man deremot^ så- som man ock gjort, fatta densamma poetiskt, symboliskt , blir den likväl ej berfittigad till stör- re vitsord, än hvarje annan folktro. Kan icke en Tomtgubbe vara sä god som en Lar, ett Skogs- eller Sjörå så god t som eri Dryad eller .Najad, ett Bergtroll som en Cyklop? Föreställ- ningen af en andlig gemenskap mellan menni- skan och osynliga eller öfvernaturliga väsenden ingår a all mylhisk åsigt af verlden, ja, i all upp- fattning af naturen, innan den hunnit klarna till vettenskap. Folksägnen har allestädes varit gtund för dikten; den^utgör poesien sjelf, sådan den- na .är för handen, intill dess den blifvit af kon- sten individualiserad. Till och med den ur Ghristendomen härledda öfversigten af menni- skans inre angelägenheter medgifver^ till en viss grad, tankan på en öfversini^lig förening varel- ser emellan:, åtminstone vore det eget, om en katholik, som i religionen hyllar öfvertron , skul- le ur dikten vilja bannlysa det underbara. Det kräfves ej alltid af skaldekonsten^,, att den skall afspegla blott den ordning, som finnes i vår vanliga omgifvelse. Den har äfven rätt, att framställa bilder ur de högre regioner, dem men- niskan når endast med tankan; dock-så, att ic- ke* de lagar kränkas , hvilka förnuftet* anser gäl- Itmde i en öfversinnlig sfer. Helt och hållet plan- löst blir det då, att upptaga den Grekiskt-Ro*