Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/440

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


t

— ' 436 ^ annat I aflöser hyartannati och bildar derigenom fägring. Hvarföre skuUe ej då åen skriftliga for- men iifven. ätergifva samma ^ skiftning och mång- fald? Dess värde bestar fastmer deruti, att den klart afspeglar alla de nyanser , hvilka föregå i si^ilen: att den spänstigt gifver efter för alla olika rörelser i det inre; liksom källsprånget än dansar öfVer den svällande rosenkullen eller den moss- belupna klippan I än banar sig långsamt väg ge- nom sanden. Förtjensten af all drägt Rgger i in- tet anoat , än att denna smyger efter bildningens olika delan' Draperiet är vackrare än denspin* • da klädnaden blott derföre, att det faller i fria � lediga, alltid nya veck^ skapar för ögat flerfaldi- ga utsigten I Sverige uppträdde tvenne män , hvilka fan- no tycke i Fransmännens talkonst, nemligen Lehn- berg och Oxenstjerna. Den förre, större konst- när än Thomas, kunde, ehuru öfverlägsen före* bilden, ej lösa sig ur de angenäma (jettrar, hvil- ka i Frankrike blifvit lagda på ularen. Hans mif- da, ömma hjerta klappade dock ofta fram under formens kalla marmor, och spridde öfver dét he- la en viss älsklighet, som Thomas sällan ägde. Större var aldrig väldet af hans vackra snille ^ än då han otvunget följde sin själs ijngifvebe: då han ej lyssnade till den Franska Sirenena lockelser, och undvek hennes försåtliga guUnät. Tankan är hos honom vanligen enkel, fastän uttrycket fal- , ler sig konstladt. Målningen af den rörelse, ta- laren kände, då han tänkte sig flyttad i Gyllen-