Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/442

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— '458 — 6Ulleii af taflan, der jag hittilk tecknat blott hufvuddragen , söka fylla kpaturerna. Fransmannen hade anlag jför det lifliga , qvic- ka, artigt underbftUande , putslustiga. Sinnrik , fyndig, uddig, skämtsam , gläd, kunde hän vara. I lustspelet, neml. det slag { han uppfann , var han , och är han än , mästare. Sfi äfven i be- rättelsen, fabeln, allegorien och memoiren. 0 �- peretten och vaudevilleA har han skapat. Uti konsten, att vid skadespelet väl anordna händel- serna, och anbringa effekt, har han knappt fun- nit sin like. Ledighet, behag och fryntlighéfc äro hos honom ärfda egenskaper. Det skalkak- tiga lynnet förledde dock*ofta till öfverdäd. In- tet btef nog heligt, för att icke utsättas för lö- jets plundring. Glädjen var icke sällan otyglad, och förvandlade behagets menlösa tärnor till glädjeflickor. Kom sä en annan tid, oeb med sin tunga, men välrustade ryltaretropp , tågade i härnad mot de skälmska Amoriner, hvilka, lik- som Adam och Eva Ur Paradiset, utan försko* ning drefvos ur sina rosengårdar, under det tan- kens hvassa slagsvärd afhögg dessa späda vingar ^ Som höjde de luftiga varelserna tiir deras lätt uppnådda himmel. Konstläran var i allmänhet Franska skalde- konstens Nemesis. De vackraste gafvor kommo, genom hennes bindlar, att knyta sig i växten. Så snart man lémnade henne ur sigte, var allt godt och väl. Händelsen gjorde, att de bästa konstdomarne hade mera förståndskraft, äo kän-