Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/447

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 443 - t Danmark var det isynnerhet en skald , soni fértjenar att ihflgkommas. Det var Holberg. Han var en Nordisk Moliére, endast mer fanta- stisk. ' I ' den lägre komiken har han en hög plats, och hade kanske den högsta, om hans skämt varit mei:a fint odi npphöjdt. — Evald , ^essel, Baggesen och andre voro icke obetyd- lige, ehuru de föga verkat på Europas bildning. Italiens vitterhet läg ett sekel i dvala. Se- dan uppstege tvenne skalder af stort rykta , Me- tastasio och Alfieri. Den förre fick sitt namn ' genom sina operor;, den sedhare genom sina tragedier. När de öfriga konsterna utdött i Italien, blef det musikens tid. Det slags dramaiiska infatt- ning, som kallades opera, blef endast för musi- ken ett medel , att utbreda hela sin trolUJom. Uppväxt i hofvets sken , och danad till en för- lustelse för Italiens vekliga fursrnr, synes den vara bestämd, atr göra sinnet drucket, att på en gång fängsla öga, öra och hjerta,- med allt 6om kan tänkas hänförande och smekande. Mu � siken kunde ensam ej tillväga bringa detta; poe- sien kallades till biträde. Den sednares åtgärd •härvid är tillfyllestgörande, om den kan göra ett med musiken, och låta denna uttömma alla ' sina tillgångar. Det är med det litterära af en opera, som Th. Moore sagt om sina ord till de Irländska, melodierna , att de, liksom flugan i bernstenen , få sitt värde af den materia , hvari. de inneslutas. Om hvitket skatdeslag , utom O-