Italienarnes öfrige skalder under denna tid, t. ex. Maffei, Goldoni, Gozzi, Monti m. fl., ha icke sträckt sitt inflytande mycket utom sitt fädernesland.
I vår egen födselbygd voro verkningarne af den Franska Vitterheten icke omärkliga, änskönt de i en viss tid, der visade sig i det ädlaste och vackraste skick. Vi föras då till Gustaf III:s tidehvarf; vid hvilket jag önskade att en tid få dröja.
Gustaf ärfde sin store morbroders och sin moders kärlek för vitterheten, särdeles den Franska. Hans bildnings rigtande åt samma mål, gaf fart åt böjelsen. Mera poetiskt stämd, än både Ludvik XIV och Fredrik II, samlade den ridderlige Svenske Kungen omkring sig, hvad tiden hade att erbjuda af det väna, glada och förtjusande. Det fina vettet, den otvungna, men dock alltid hejdade glädjen, det i blomsterslöjor inhöljda skämtet, firade sina riddaröfningar i konungaborgen, och i spetsen för de täcka spelen stod en snillrik Förste, hvilken hos sig sammanfattade allt det vackra och romantiska, som fans hos det folk, han styrde. Den hugnande visshet, att en monark, som ägde ett städse öppet sinne för det sköna och älskliga, med välvilliga, ja förtjusta blickar följde hvarje yttring af sann skönhet, — huru skulle det ej elda skalden och konstnären? Gynnad med lyckliga tecken af en huld naturs moderkärlek, ställde han sig sjelf i kretsen af de täflande; och hvem lade ej villigt
