Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/458

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 454 — gor annat, blifver det likväl e] allenast med främmande ord mycket vrängt och förblandat � uran ock sä alldeles sidvördat, att somlige Sven- ske män stapla allramäst, tfl de skola tala det Svenska spräket*cc Oberäknelig är mistningen , icke blott lör skalden, men lör skriftställare af alla slag. Hvad mian undertiden tillafventyrs vun- nit i lätthet, sirlighet och abstrakt mångfald � kan ingalunda uppväga det, man på andra håll förlorat. Hvad angår den gammaldags ärbara och kärnfulla stilen, är det nu för tiden vid rätts- förhandlingar allena, bvarest en skymt deraf igenfinnes* Men det är blott ett och annat ut- tryck, som är till nåder upptaget, och detta , der det står midt uti de moderna vändningarna , förekommer oss som maskerad- kläder, ämnade att gifva en bild af det framfarna , — en påmin- nelse, som innebär mera löjligt, än vördnads- bjudande. Sådana stå de en hvar till buds, som litet vill inöfva sig i kostymeringen, och de ha ofta konunit pé dens lott, bvilken intet mer känner, än dessa persedlar, som gått man ifrån man, utan ändring i snidten, och således både äro utnötta, och sällan falla efter kroppen. Den ursprungliga konsten, att i det hela behandla saken rätt och tillbörligt, är oåterkalleligen för- lorad. Och den thåste gå under, då h varken den vettenskaplige eller vittre författaren vårdat sig om dess bevarande. Men när anden är för- svunnen, är det synd, att låta orden gå omkring och spöka. De ha förtjent hvilan.