Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/466

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— • 46a — behagade honom icke; och' detta tnisskSnnande bekom honom icke fijelf väl; ty han kom deri- genom att ftlå sig in på en motsatt bana, för att i allt vara den andres gensSgelse. Det är pi detta sätt som t. ex. Schlegel *) hellre gillar en småsak, ja, ett fel, så snart det är romantiskt, . än han uppbär det bästa hos Romaren eller Fransmannen, — -> en ensidighet, hvartill han ofta gör sig förvunnen. Dock mera härom , ntfr tid blir, och när ämnets anordning förer oss till en annan afdelning af betraktelsen. Den vidgade bekantskapen med hvad hos utländningen fÖrefans, och det vänliga bemö- tända, man egnade åt den nya gästen, vållade en allsidighet, som nödvändigt måste bära de helsosammaste ' frukter. Det stillastående.' för hvilket den Franska vitterheten var benägen, blef nu ej vidare tänkbart , ^edan så många nja ntsigter öppnats, så många okända verldar blif- vit för tankan tillgängliga. Följden häraf lät sig öfverhufvud förspörja i den frigjorda konstens allt omfattande, anda. Särskilt bevisade den sig i bevarandet af hvad man i konstspräket kallar historisk trohet ^ tidens kostjrm^ lokalJUrg. För- nämligast var det i dramatiken, som detta röjde ain praktiska betydelse. Ftt skådespel kan al- drig ge oss en klar bild af hvad det åsyftar, och således ej rätt åtkomma vårt deltagande, om det icke fullkomligt bortför oss till den omgifning^ 9) Varles, Ub, Dram, Kunst m. Idtt.^ ett eljest i minga hänsigter högst förtjent arbete.