Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/467

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 463 -r- der det föreställda haft sitt upphof och siii ut^a* ning. Man måste lära känna alla de lägen och villkor, hvaruti de handlande sig befunnit, för att sjelf kunna sätta sig i deras ställe. Icke att tala om det egna behag, som alltid ligger i be* kan'tskapen med det från ett ranligt' tillstånd skiljaktiga: det hänföraade, som ett längre f]er � ran, i tid och rum, alltid har med sig. Häruti aro Tyskarne öfverhufvud mästare. Huru ypper* lig är icke i detta hänseende t. ex. Schiller, i Wilhelm Tell, Wallenstein m. fl.? Tycker man sig icke röras och bafva 'sin varelse i de nejder , dit han försätter oss, och sjelf lefra in i de ti- der; till hvilka han leder vår taijike tillbaka? Genom uraktlåtenhet, att på detta sätt anbringa den för hvarje händelse ur^rungliga och egna färg, gingo Fransmännen miste om mycket, som förtjusar, dä Tyskarne derenlot, genom en sam- vetsgrann iakttagelse härutaf ofta^ åtnjutit mera' bifall, än de eljest i sjelfva rerket förtjenat. Åt- minstone gäller detta om deras dramaturger af andra och tredje ordiiingen *).

  • ) Här bör i förbigående erinras, att Tyskarne haft en

theater-författare, som tillhört dem nästan blott genom det gemensamma tungomålet , -^ Kotzebue. I allt, ntom en* viss tråkig känslosamhet, var han Fransman. Ledig och sinnrik i uppställning, qvick och efTektfulI i situationer, lättfattlig i uttrycket Han kände i grund skådebanan och dess tillgångar. Men han farttade ej siaa planer poetiskt; hans språk är till det mesta slappt utnött och tomt på betydelse: hans teckningar äro u � tan historisk och psychologisk sannings samt lokala ftrger.