Till en del härleder väl sig detta förhållande från inre fattigdom; till en del ock från origtiga åsigter af konstens behandling; och deruti kunde Fransmännen varit till tjenst, om det icke just hört till ordningen för dagen, att tro æsthetikens första bud innehålla en befallning att i allt vara desse olik. Sjelfve Boileau, om han förmått ställa sig på tidehvarfvets spets, hade i sednare dagar varit i Tyskland vida behöfligare, än tillförene i sitt fädernesland.
Den Tyska vitterheten har emedlertid något sig fullkomligen eget, — tycket för det idealiska och abstrakta, det underbara och mytiska, samt det sentimentala. Den inåtvända rigtningen af Tyskens sinne förklarar detta. Han lefver bland sina idealer, och glömmer ofta, att ställa dem invid verklighetens företeelser. Han gör, som konstnären, hvilken ej tager naturen till modell, utan in abstracto skapar sig en urbild, en natur, som ingenstädes finnes. Men vi skola närmare söka utreda fenomenets möjlighet och grund.
De Franska Apollo-barnen lekte så gerna i vattenbrynet. När solen sken, var skådespelet intagande; men när himlen mulnade och stormen kom, var deras dag all. De djupa vågorna togo med sig dessa små gullfiskar, och förde dem dit intet öga tränger. De Tyske skaldesönerne voro mera djupgående, och kunde trotsa våldet af ett blåsigt haf. Men i vådan gick
