Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/471

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 4^7 — Till en del härleder Väl sig detta forKållaii- de^ fiån inre fattigdom; till en del ock från o- j-igtiga äsigter af konstens behandling; och der- uti kunde Fransmännen varit till tjenst, om det i9ke just h^rt till ordningen för dagen, att tro assthetikens första bad innehäUa en befallning att i allt 'vara desse dik. Sjelfve Boileau, om han förmått ställa sig på lidehvarfvets spets, ha- de i ^ednare dagar varit i Tysklatid vida behöäi* gare, än tillförene i sitt fädM*nesland. / Den Tyska vitterheten har eniedlertid något sig , fuUkomligen eget, —.tycket för det ideali^. ska och abstrakta f det underbara och mjsCi^ ska^ samt det sentimentala* Den inåtvända rigtningen af Tyskens sinne förklarar detta. Han lefver bland sina idealer, och glömmer ofta, att ställa dem invid verklighetens företeelser. Han gör, soiti konstnären, hvilk^ ej tager naturen till modell, utan in ahstracto 'slc^par sig en ur- � bild, ^en natur, som ingenstädes finnes. Men vi skola närmare söka utreda fenomenets möjlig* het och grund. De Franska � Apollo-barnen lekte sa gerna i vattenbrynet* När solen sken, var skådespelet intagande; men när himlen -mulnade och stor- men kom, var deras dag all. D^ djupa vågor^ na togo med sig dessa små.guUfiskar, och förde dem dit intet öga tränger. De Tyske skaldesö-' nerne voro mera djupgående,, och kunde trotsa våldet af ett blåsigt haf. Men i vådan. gick män-