Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/472

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— .468 — g^n oFrer fiöFvan Iflngt flt bottneni så att han ej entlasi blef osjnlig för andra ^ utan äPven borttap- pade sig sjplf. Man ville ueml. i Poesien ingju- ta en symbolisk anda, hvilken på én gäng skul- le vara liog och djup. Det var mer sin en, som fick vinna det sfora spelet. AUramest är Göthes Faust deraf en jättelik minnesstod. Schiller, m, fl.. lyckades förträflfligt , till en viss grad, méa .äfven hos deni skönjdes böjelsen för det abstrak- ta, om den ock först hos deras anhängare, inom- och utomlands , hann att öfvergä i hårdnad form. Schillers filosofiska sinne gjorde honom benä- gen, att i skaldekonsten låta reflexionen få öT- vermakten. Dock hade han af sångens skatt till- räckligt, för att hänföra. Men lärjungarne, bit- ka hade kniappare tillgångar, skylde i tankens labyrinther sitt poetiska armod. Mången, som önskade att vara djup, gedigen, tankstark, lä- rorik, bléf mörk^ ^ung, spetsfundig, oförstidd. Verlden. bekom så stenvandlingar af tankekraft � i stället för lefvande-, betydningsfulla konstbilder. Och härunder bortdunstade den poetiska andan. Man satte på sig en så ogement/lärd mine, och hade så underlign åthäfvor , som vore man all- deles en hexmästare;! Dock vid närmare under* sökning, och när den brokiga drägten vät var af- lagd, befans det snart, att vederbörande ej vo- ro större trollkarlar, än mången annan, Wili^^ gjorde mindre väsen af sig. Allt detta var raka motvägen af den strafvan , som upptog Frans- männen , hvilka liksom utlade sina skatter p^ allmän kuhgsväg, att de skulle för en hvar blif-

j