Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/473

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 469 — ira åes$ mer åtkomliga. Trodda man förr/ att det allmänt 6ä kallade sunda förnuftet, ehuru ofta föga sundt, kunde vara rätter domare i al- la mäiy så fick det sedan snart sagdt ingen doms*, rät/. Den ^trän^het i konstruktion , som vetten- skapeii tid efter annan erhållit | � flyttad^ man of- ver^.änskönt i annan rigtning, jemväl på kon- sten. Tyska språket, sojn dervid i första rum* - 'met m&st [iiWgor a, pr cestan da f har häraf åtnjutit sitt omisskänneliga brännmärke. Lärd^ dödt och längsläpigt som det är, har det, åtminstone i det obundna talet, förlorat större delen af sitt poetiska element. Förvisningen af sinnligt lef- vande uttryck har från Tyskland fortplantat sig till andra länder; och derigenom skall, om man ej^ i tid tänker på ett värn, all must och merg förgå ur tungomålen � \ Genom dessa mått och steg blef skaldska* pets verkningskrets ställd inom fattningen af nå- gra få invigdas. Någon allmännare poetisk stäm- ning var omöjlig att tillväjgabringa, när man på . detta sätt slöt sig inom sitt eget snäckskal. Icke kan detta sägas så mycket om sjelfva Tyskland ^ der det tänkande lynnet var mera tillgängligt för en abstrakt skonhets-kunskap; mera kan det til- lämpas på de länder, der dea Tyska litteratu- ren verkade medelbart eller omedelbart. Dock. äfven på förra stället afstannadé efter hand för- bindelsen med den yttre rörliga verlden, och man fann det beqvämare, att ur andras erfaren- het hämta kännedom om lifvet. De, som ty<:k �