Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/475

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ständigt fruktbärande fantasi är for mycket sys* ^losatt med nya skapelser, för att lemna tid^ till full omsocg om de förut födda barnens utbilda Tiing. Men när man nägon gång kommer till ett ställe, der han.gifvit sig ro att dföjci, huru gu- domlig är han ioke då? Regnbåge öfver regn- båge, blixt på blixt, det ena åskslaget, dot ena stjernfallet efter det andra. Och när man då be- tages af den obeskrifliga rikdonien, den olym- piska flygten, Met förvånande, Ijufva och be- tagande på en gång, huru beklagat* man sig e] � att strax derefter få genomvandra en ny sand- öcken af vidunderligheter, för att komma till en salt och grönskande oas? En af vara inhemska författare *) har vackert och sant yttrat, att �de präktigaste tankarna pläga merendels vara de^ som framställa sig under d^n minst med kost- barhet^r öfverliastade beslöjning, likasom de blän- dande formerne af en skön kroppsbyggnad äro synbarare i samma ipån , / som deras klädnad är lätt och genomskinlig, � Så är det äfven. Hade blott han sjelf, och andra méd. honom,- alltid ställt sitt lefverne derefter! Antoge inan ock, att denna besynnerliga yttring af en humoristisk lifsåsigt hos sjelfva mä- staren verkligen vore till alla delar natur, hvil � ket ja^ dock lemnar derhän, kunde man likväl med skäl säga, att den till större delen blifvit framkallad af yttre • omständigheten �n tid boft^ . *) Förord till Mordmansharpap. Poet' Kal. for 1816.

\ t