Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/478

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


v

— 474 — obegänsad kärlek förälska sig �i det rent under-' bara. Detta cammaohäoger ock ^& nära med det nyss nämda,, au det redan der är till ea del bebandladt. Som man har sig bekant , at* mönstrade' Fransmännen det ^öfvernat ärliga. Det onaturliga fir dock det enda, hvilket allestädes bör ailägsnas^i Tyskarne funno godhet för det, som var' de andra en styggelse. Eftersom vid- skepelsen så länge suttit fångslad, kunde den behöfva^ att en liten tid spela herrskare. Tro på gastar y gengångare och andra af- en vitseförd ia* billning tillskapade väsenden, röjer sig redkn i Germanernas äldre dikter. Deras hjeltar, hvilka trotsat tusen dödar , kallsvettades^ då de skulle dfver en Kyrkogård; Dessa känslor , dessa mer eller mindre tydliga förestnllningar om ett hem- ligt förstånd med andeverl4en, förspörjes ock — i högre grad än ho'S S} dländarf n, — hos d%Nor- diska folken Sfverhufvud. Saken har onekligen ^in poetiska sida; vi ha förut sekt utkräfva de&s rättigheter; men' allt kan drifvas till vidrighet, och af allt afguderl är det' med onda eller fruk- tade andar det hemskaste. Sådant var i synner � het Hoffmanns sak � och efter, honom ha åtskilli- ga mindre � berömda namn rigtat stegen åt sam- ma ofi^l. Och det, som hos mästaren var, med all sin besynnerlighet, ändå. ofta intressant, blir osmakligt hos den talanglösa eft;jerbildaren. �- gentligen är det syftningen, som är farlig, om ras förste, uti intet tagit lärdpni af någondera, utaa fallLomiigt bildat sig till dessas motsats.