Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/479

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


, — 475 ' — den lär öFverbandeR ^ helst hos klena Smnessven- ner. Ett värd torn är i alla jifventyriiga farvatten béböAigt ; B jelpen kan derifrän . ej komina , men det värnar för faran, och den skeppsbrutne m& sedan akylla sig sjelf/ Andre åter, såsom Fouqué, tyckas pastan på fullt allvar vilja återföra oss till cbevaleriets ståudpunkty liksom han sjelf gern^ vill gä och gälla för en gammal Ffankisk Tid dåre *). Vi kunna väl känna och erkänna, det poetiska i en svärmande tro på det öfvermenskliga , så snart den någongång varit verklig och icke tilltagen. Mén dårligt är det i sanning, att förkasta en ge- nom sekler vunnen^ högre insig^, för att ställa sig tillbaka på den punkt, der menskli^eten stod för årtusenden sedan, och spilla förtjensten hos sitt tidebvarf, utan att ändå kunna i det hela vinna oe företräden, som hörde ett förflu- tet till. Det är derföre icke underligt, om Gö- the mis^ityckt syftningen af Fouqués och hans själsfränders verksamhet^ I jembredd med detta dväljande i underjor- dens och andarnas herradöme, gick mystiken^ eller bemödandet att afslöja naturens oc\l kon*

  • ) På titt porträtt har han derföre låtit aAaga sig med

alla chevalériet utmärkande tecken och symboler , — saker, h vilka i diktens rike eller på en maskrad före* koiYima oss artiga nog, men, såsom prydnader på de, eiiligt vår tids prosaiska krigskonst kämpande bussar, icke ingifva stort mera • vördnad, aa anstalterna vid Bacchi Jliddarslag hos Beilmam