Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/480

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 176 - Stens hemligheter, lifrets stumma gator. Kova* Its och Werner äro häruti de mSrklie^aste. Hos den förre är mystiken renast och mest poetisk. Efter honom har .den TanslägtaiSi och.går na det sunda omdömet nog hårdt inpå hfvet. Finge den ha fritt spel, och ej anvisades att hälla sig inom lagliga märken,, skulle sångens v^rld ooh sider bli en upphäfvelse, i stIUet för en motsaH af den verkliga , och ^et fotfäste , hvilket alltid fir nödigt att äga, falla en undan *)• Det återstär ännu en allmän synpunkti ur hvilken den Tyska Skolan kan varda sedd. Jag inenar ' sentimentaliteten. Fransmännen voro ej böjde för den svärmod^gheti som icke sal- lan genomljuder de /Nordiska folkens sånger. Hos Söderns invånare i öfrigt träffaå stund om , fast sällspordare än i Nordländerna, samma sak- nad , samma nedstämning. Man känner t. ex. Portugisarnes Ijufliga längtan , Petrarcas ensliga suckar. Tysken är likväl ^ mer än någon � kan* slofull. Han svärmar gerna'| och hjertats svär- meri föranleder vanligen till en elegisk åskådning af den allmänna lefnadens villkor. Ingen för- mådde bättfe, än t. ex. Hölty, BiJrger^ gifva at \ •

  • ) Den som vill erfara, huru äfven en starkai*e natuf

kan vefva in sig t ett ogenomträngligt töcken , och iöT* lora sig i en oändlig oreda, han lä^c hlott Görrei' fö- retal till Lohengrin, — ett konststycke af mystisk ia � trassling. På en varm och poetisk själs undergång ) mystikens dimmor äga vi hos oss ett särdeles trä/bnde exempel uti författaren af Adsaura, Guldfågel i F*^' dis, Manhems-förbi^ndets historia ^ mm*