Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/483

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 479 — gfoit en kärare pKgt, att hSnvisa pfi det vackra och fullkomliga, än på det möjligen bristfälliga � Hfini gema förklarar m^n é] sin beundran för det prisvärda I och lämpar det bästa, man vet och känner, pi det som tillskyndat en Äjelf för- tjusningens lycka. Och derföre är granskarena lott ofta så tung, emedan han- icke ftr, sAsom eljest, ofverskyla svagheter med förtjenster. Det ligger i menniskans natur, att hellre taga eft^r de förra, än de sednare, ock fördenskull är det^ som kritiken nödgas, om än med uppoffring af känslan hos den ensktlte, dröja vid det ofull- komliga. Nödvändigheten har alltid sina strän- ga utsökningslagar, och dä ettdera af föremfllen måste till spillo gifvas, ansåg jag det lämpligt, att fästa mig vid det, som tydligast och närmast ut* tryckte hufvud-charakteren. Egentligen är det i ytterligheter, kantigheter, man lättast igenkän* ner och särskiljer allt. På detta sätt är Götho icke så mycket olik förfettare i andra länder , soifi de äro,'hviIka efterträdt honom. Jag lem � nar åt en lyckligare pendel, att gifva taflan fär* gens glans, och återställa jemvigten mellan skug � ga och dager; nöjd, om jag förmått vända del- tagandet på mitt föremål, och kunnat framkalln ett verk, som gör mitt 'öfverflödigt^ Sedan Tysklands vitterhet blifvit till sina grunddrag föreställd, kräfver anordningen af den- na betraktelse, att blicken rigtas åt andra län- ders diktkonst i våra dagan Väl ligger en stor del af Tysklands vittra alster inom området af