Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/485

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 48t — det folk, som hyss badat i tårar, söm sväfvat öfrer bräddjupet af ett moraliskt och religiöst förderf. Deliltei Michaud, De Fontaries slogo sina lyror i främmande länder. Fru Staél var likväl en än högre skaldenatur. Under lands^ flykten lifvades hos Fransmännen kärleken till fosterbygden, och de|i gamla ridderliga andan vaknade snart finyo i chevaleriets fordna hem- land. Från Tyskland kon\ då och dä en elek- trisk stöt, som väckte till känsla af ny tt lif. Den konstlära, hvilken De la Mötte förgäfves veder- lagt och Diderot ej alltid hörsammat , blef ge- nom tidens seger bättre tillintetgjord yVän genom enskilt stridl Länge utkräfde dock revolutionen sin grymma ratt hos de ft, hviika ställt sig att 'kämpa för det nya ljuset. Denna skatt och tun- 8^9 Isgd P^ tidens hjeltar öfverhufvud, en Gö- the � en Schiller, måste i det land, hvars öden föranled t densamma, naturligtvis strängast utgå. Den nttryckte sig i en ytterlig och öFverdrifven känslosamhet, hvilken vi träffa hos t. ex. Fru Cottin och i Fru Staéls, synnerligast äldre, ar- beten, såsom Delphine. Det är en feber > en Samums-vind, som bränner ooh förtär. Hos Chateaubriand finna vi den äfven, om än i an- nan skepnad. Åtskilligt verkade för den nya stämningen i Frankrike. Ducis lemnade i sina, ehuru allt �t för fria, behandlingar af Shakspeare, en skymt af dennes storhet. Lemercier gaf skådebanan nå � Sy. A&AO. Han 01.. /r. ^7p^* ^^ D^L SS