Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/487

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


• , - 485 - mande göds; det var ett fritt, sjelfständig^t till- egnande ät ^ig af hvad utländningen bad^ bäst och ädlast. Fru Staél var, i b varje rigtning af sin tanke, fosterländsk, utan att besväras af Fransmännens tbeoretiska villor och fördomar. IVlan ser i allt ParisérskaQ , men ock den väldi- ga genius, bvilken med^örnens konungablick mä- ter tingenas storhet, och genomtränger den ytt- re och inre verldens ordning. Framställningens skenbart praktiska syftning, föredragets lif och behag, uttryckets spets, tillvunno .hennes djup- gående åsigt älskare inom fosterbygden. Jemväl uti egnfe konstverk ådagalade Fru Stoel , bvilken mästare hon Var af tidens ernådda utbildning inom det skönas gräns. Det omdöme är laldt *), att �tidens störste vittra författare, Fru. Staél, Scptt och Byron, kuAna räkna Gö- the som sin fader.u Yttrandet är traftgnde. Om än.Rousseaus Héloise närmast föranledt Delphine, tror jag mig der. återfinna minnen äfven af Wer- ther, likasom i Corinne af Wilhelm Meister. Ic- kedessmindre får denna hkhet ingalunda betrak- tas så, som afbildningens medförebilden; den är uppkommen blott af <leti väckelse , det ena snil- let erfar af det andra. -^ Mot Fru Staéls roma- ner, i hvilka man ser en ny utveckling af den- na diktart , inställa sig såsom anmärkningar , dela svagheten i teckningen af manliga charakterer/ dels den för långt drifna känslofullkéten. I af-

^) I någon äldre årgång af Blackvroods �diiibu]*gh Ma* gaziné^ jag minpes ej hviIk �D*